Semester och förmåner

Semesteråret löper 1 april–31 mars och intjänandeåret är året närmast före [semesterlagen (1977:480) 3 §]. Rätten är 25 semesterdagar per semesterår, men bara 5 om anställningen påbörjas efter den 31 augusti under semesteråret [4 §].

Hur många av dagarna som är betalda följer av anställningstiden under intjänandeåret:

betalda dagar = ⌈(anställningsdagar − hela frånvarodagar utan lön) ÷ dagar i intjänandeåret × 25⌉

Avrundningen uppåt är lagtext, inte konvention: "Om ett brutet tal då uppstår, avrundas detta till närmast högre hela tal" [7 §]. En anställd som börjar den 1 mars får alltså tre betalda dagar, inte två. Frånvaro på grund av semester, permittering, korttidsarbete eller semesterlönegrundande ledighet räknas in i anställningstiden och minskar ingenting.

Dagar utöver 20 betalda dagar får sparas, i högst fem år [18 §], och värderas till aktuell lön när de läggs ut [22 §].

Sammalöneregeln [16 a §] är huvudregel för vecko- och månadslön: den anställda behåller sin lön under ledigheten och får ett semestertillägg per betald semesterdag på 0,43 % av månadslönen (eller 1,82 % av veckolönen). Rörliga lönedelar bär 12 % av semesterårets sammanlagda rörliga lön.

Procentregeln [16 b §] är 12 % av den förfallna lönen under intjänandeåret. Ur lönesumman räknas semesterlön, ersättning för semesterlönegrundande frånvarodagar och permitteringslön bort [andra stycket]. För varje sådan frånvarodag ökas lönesumman i ställetmed den inkomst den anställda skulle ha haft om arbete utförts i normal omfattning [tredje stycket] — den ersättning som faktiskt betalades byts alltså mot den som skulle ha tjänats. Programmet räknar inte fram beloppet: "normal omfattning" är det ordinarie arbetstidsmåttet, som står i anställnings- eller kollektivavtalet. Anges dagarna utan beloppet spärras beräkningen.

Vilken som gäller är inget programmet kan avgöra. Procentregeln är tvingande i fem fall [16 § andra stycket]: när lönen inte är bestämd per vecka eller månad, när en rörlig lönedel kan uppskattas till minst tio procent av lönen under semesteråret, när sysselsättningsgraden varierat under intjänandeåret eller ändrats till semestertillfället, och vid frånvaro som inte är semesterlönegrundande. Arbetsgivaren får dessutom alltid välja procentregeln. Därför frågar programmet, per anställd, och räknar ingenting förrän svaret finns.

Ett avtal som inskränker den anställdas rätt enligt lagen är ogiltigt i den delen [2 §]. Lagens värden är alltså ett golv — programmet räknar aldrig lägre.

Semesterlagen fastställer semestertillägget men inte hur en månadslön räknas om till en dagslön. Ett dagsvärde behövs ändå: semesterersättning enligt 29 § ska ersätta själva den outtagna dagen, inte bara tillägget. Divisorn — i praktiken 21,75 arbetsdagar per månad — står i anställnings- eller kollektivavtalet.

Programmet har därför ingen förvald divisor. Saknas den spärras skuldberäkningen med ett besked som pekar på anställningsavtalet. En gissad divisor hade blivit ett tyst fel i varje bokslut, och det är den sortens fel ingen hittar förrän vid en granskning.

dagsvärde = månadslön ÷ divisor + 0,43 % × månadslön 32 000 ÷ 21,75 + 0,43 % × 32 000 = 1 608,86 kr

Semesterlön som tjänats in men inte betalats ut är en kostnad som hör till räkenskapsåret [årsredovisningslagen (1995:1554) 2 kap. 4 § första stycket 4]. På en balansdag mitt i ett semesterår finns tre potter:

• Kvarvarande dagar som blev tillgängliga den 1 april och inte tagits ut — här 25 intjänade minus 13 uttagna = 12.
• Dagar som tjänas in nu, under det pågående intjänandeåret, och blir tillgängliga nästa 1 april — här 19 dagar för perioden 2026-04-01 – 2026-12-31.
• Sparade dagar från tidigare semesterår [18 §], värderade till aktuell lön [22 §].

Räknas bara den första potten blir en skuld per den 31 december omkring nio månaders intjänande för låg — och det är den vanligaste balansdagen.

31 dagar × 1 608,86 kr = 49 874,66 kr arbetsgivaravgift 31,42 % = 15 670,62 kr

Kontona 7290 och 7519 är förändringskonton: posten bär skillnaden mot det som redan står på 2920 och 2941, inte hela skulden. Bokfördes hela skulden varje år skulle både kostnaden och skulden växa utan gräns. Minskar skulden vänds posten.

Kostförmån för en hel dag är 0,52 procent av prisbasbeloppet, avrundat till närmaste femtal kronor. Lunch eller middag är 40 procent av det värdet och frukost 20 procent [inkomstskattelagen (1999:1229) 61 kap. 3 §].

0,52 % × 59 200 = 307,84 → närmaste femtal = 310 kr per hel dag 40 % × 310 = 124 kr per lunch eller middag 20 % × 310 = 62 kr per frukost

Betalar den anställda för måltiden minskas förmånsvärdet med betalningen [4 §]. Värdet redovisas i arbetsgivardeklarationens ruta 012 tillsammans med övriga förmåner som inte är bil eller drivmedel.

Årsvärdet exklusive drivmedel är summan av fyra delar [61 kap. 5 §]:

0,29 × prisbasbeloppet + nybilspris × (0,7 × statslåneräntan + 1 procentenhet) + 13 % × nybilspris + bilens fordonsskatt

Statslåneräntan är räntenivån vid utgången av november året före, dock lägst 0,5 procent. För beskattningsåret 2026 är den 2,55 %, alltså en räntesats på 2,785 %.

Skatteverkets eget räkneexempel, räknat med programmets funktion: en bil med nybilspriset 300 000 kr, extrautrustning 22 000 kr och fordonsskatt 4 050 kr, skattepliktig enligt vägtrafikskattelagen från 2022.

17 168 kr 0,29 prisbasbelopp 8 967 kr 2,785 % av 322 000 kr 41 860 kr 13 % av 322 000 kr 4 050 kr fordonsskatt = 72 045 kr per år

Månadsbeloppet i arbetsgivardeklarationens ruta 013 är 6 003 kr — årsvärdet fördelat på tolv månader så att månaderna summerar tillbaka till årsvärdet. Fältet är ett heltal i schemat, och ett årsvärde som inte är jämnt delbart med tolv kan därför inte fördelas jämnt. En avrundning per månad hade gjort att de tolv deklarationerna tillsammans sagt något annat än årsvärdet — och det är precis den skillnaden Skatteverket stämmer av mot kontrolluppgiften.

Vilken formel som gäller avgörs av när bilen först blev skattepliktig enligt vägtrafikskattelagen (2006:227). Programmet räknar alla tre:

• Skattepliktig enligt vägtrafikskattelagen från 1 juli 2021 — formeln ovan.
• Skattepliktig 1 juli 2018 – 30 juni 2021 — 0,29 prisbasbelopp, 75 % av statslåneräntan, och 9 % av nybilspriset upp till 7,5 prisbasbelopp med 20 % på det överskjutande.
• Skattepliktig före 1 juli 2018 — samma, men 0,317 prisbasbelopp och ingen fordonsskatt.

Är bilmodellen sex år eller äldre är nybilspriset det högsta av det verkliga priset med extrautrustning och fyra prisbasbelopp (236 800 kr för 2026) — och används fyrabasbeloppsvärdet läggs extrautrustningen inte till [61 kap. 7 och 8 §§].

För miljöanpassade bilar som blev skattepliktiga 1 juli 2022 eller senare sätts nybilspriset ned [61 kap. 8 a §], och nedsättningen får högst uppgå till halva nybilspriset:

Minst 3 000 mil i tjänsten under kalenderåret ger 75 procent av värdet, och en förmån som bara funnits del av året sätts ned med en tolftedel för varje hel månad utan förmån [61 kap. 9 §]. Fritt drivmedel värderas till marknadsvärdet gånger 1,2 [61 kap. 10 §] — men arbetsgivaravgifterna räknas på marknadsvärdet [socialavgiftslagen (2000:980) 2 kap. 10 a §], så uppräkningen och nedräkningen sker på två olika ställen.

Nybilspriset följer inte med programmet. Skatteverket fastställer det i en ny föreskrift per tillverkningsår, med tusentals rader, och en billista som ligger kvar ett år för länge ger fel förmånsvärde varje månad utan att någon märker det. Priset hämtas ur Skatteverkets billista eller bilförmånsberäkning — precis som skatteavdraget hämtas ur skattetabellen.

Avrundningen följer Skatteverkets egna räknade exempel: varje delpost avrundas nedåt till hel krona innan de summeras, och räntesatsen används med tre decimaler. Skillnaden syns i Skatteverkets exempel för bilar skattepliktiga före 1 juli 2018, där facit är 53 902 kr — avrundning av summan hade gett 53 903 kr.

Ett förmånsvärde som gissats är värre än ett fält som saknas: det blir ett fel i klientens deklaration, inte i vår. Följande spärras med ett besked om var de ska redovisas i stället.

• Bostadsförmån räknas inte av programmet. Socialavgiftslagen 2 kap. 10 a § kräver att förmånen värderas enligt Skatteverkets värdetabeller när underlaget för arbetsgivaravgifter beräknas, samtidigt som den anställdas inkomstbeskattning utgår från marknadsvärdet. Tabellen fastställs i en ny föreskrift varje år och följer inte med programmet. Redovisa bostadsförmånen direkt i Skatteverkets e-tjänst (rutorna 012 och 041/043) och bokför lönen utan den.
• Ränteförmån räknas inte av programmet. Inkomstskattelagen 61 kap. 15–17 §§ kräver en lånereskontra per anställd och statslåneräntan vid lånetillfället. Värdera förmånen själv och redovisa den i Skatteverkets e-tjänst.
• Förmån av sjukvårdsförsäkring räknas inte av programmet. Inkomstskattelagen 61 kap. 17 a–b §§ kräver att premien delas i en skattepliktig och en skattefri del, vilket bara försäkringsgivaren kan göra.
• Reseförmån med inskränkande villkor räknas inte av programmet. Inkomstskattelagen 61 kap. 12–14 §§ gäller anställda inom rese- och trafikbranschen och bygger på särskilda schabloner.
• Kost- och bostadsförmån i utgivarens hushåll (inkomstskattelagen 61 kap. 3 a §) gäller bara när utgivaren är en fysisk person, inte ett företag.
• Ett justerat förmånsvärde kan inte registreras. Socialavgiftslagen 2 kap. 10 b § tillåter justering enligt inkomstskattelagen 61 kap. 18, 19 och 19 b §§ bara efter beslut av Skatteverket på arbetsgivarens begäran, och beslutet redovisas med ett kryss i ruta 048 som programmet inte skriver.

Detsamma gäller semesterlönegrundande frånvaro [semesterlagen 17–17 b §§], som kräver en frånvarodagbok med orsakskod och dagsgränser, och semesterlön i förskott [29 a §], som har fem års preskription och tre undantag. Ett förskjutet semesterår kräver centralt kollektivavtal [2 a § andra stycket] och stöds inte — programmet räknar på lagens semesterår.